Jag förstår verkligen inte, jag kan aldrig sova.. det måste verkligen vara nåt fel på mig. Även fast klockan är runt 2 på natten så är min kropp aldrig trött och inte hjärnan heller för den delen. Sen är det så typiskt att det är dagen till måndag och måndagar är tidiga dagar. Jag skulle vara på topp idag, eftersom att anders skulle gå igenom viktiga anteckningar inför ekonomiprovet i samhäll. Men trots att jag var väldans trött så tog jag mig igenom denna dagen med ett leende på läpparna och det är tack vare mina underbara tjejer i skolan.. fan va kul vi ska ha hela gymnasiet!! :D

Åkte med halv 5 tåget hem och när jag väl kom hem och hade hoppats att pappa var hemma och lagat nåt gott som jag kunde stoppa i magen innan träningen så var hela huset tomt. Det brukar aldrig vara tomt hemma..
Då ställde jag mig och lagade pasta blandat med skinka och riven ost + minitomater och bladspenat!
Tror att det var maten som gjorde att jag orkade löpa 6 km idag och jag är förvånad att jag orkade så mycket.

Nu sitter jag här i min säng med bäbara framför mig och har precis läst igenom de sista anteckningar inför imorrn.
Det går nog bra och det brukar lösa sig. Förresten kan inte sluta kika på oth.  Grinar mig igenom de flesta avsnitten och tänker varje gång att det verkligen är det bästa som någonsin filmats och getts ut.

"Even the best fall down sometimes
Even the stars refuse to shine
Out of the back you fall in time
You somehow find, you and I collide."

Jag undrar ibland hur mycket man kan sakna en person? alltså inte som att man saknar morsan eller farsan utan hur mycket man kan saknar någon person som man vill ge all sin kärlek åt? Ibland så känner jag mig väldigt tom, eftersom att jag inte bara kan knalla över till honom och mellan två ögon säga till honom hur jäkla mycket jag tycker om honom och hur mycket han betyder för mig.. Jag tror att allt funkar, bara man tycker om någon tillräckligt mycket! Du vet vad jag känner för dig- R ♥♥